Att minska vikten är en viktig strävan inom flygplansdesign och tillverkning, vilket kan förse militära flygplan med starkare flygprestanda och förbättra bränsleekonomin för flygplan för civilflyg. Men om tjockleken på de plåtformade komponenterna på flygplanet är för tunn, kommer det att möta problem med otillräcklig styrka och styvhet. Jämfört med att lägga till bärande ramar, kan lätta och styva sandwichmaterial mellan två lager av paneler förbättra bärförmågan avsevärt utan att öka vikten avsevärt.

Ett lager av ljust trä eller skumplast kärnmaterial fylls mellan de inre och yttre ytorna av huden av glasfiberförstärkt epoxiharts (glasfiberarmerad plast). Lätt trä var också ett av de tidigaste sandwichmaterialen som användes i flygplan, till exempel det berömda träflygplanet under andra världskriget - British Mosquito Bomber, som var gjord av plywood med två lager björkträ inklämt mellan ett lager ljust trä.

I den moderna flygindustrin är kärnmaterialen som används bland annat bikakestruktur och skumplast. Den till synes svaga bikakan tål krossning av tunga lastbilar eftersom den stabila bikakeliknande rutnätsstrukturen hindrar knäckningsdeformation, vilket liknar principen att wellpapplådor har stark tryckhållfasthet.

Aluminium är den mest använda metallen på flygplan, så det är naturligt att använda en struktur som består av aluminiumlegeringspaneler och aluminiumbikakepaneler.